anna2

Allt är som förut och inget är sig likt

bland får jag känslan av att livet går i vågor, stundtals är det snabbspolning och andra gånger slow-motion som gäller. Åtta år har passerat sedan jag valde att lägga det ”vanliga arbetslivet” på hyllan och vilka år det har varit. Spänning, utmaningar som avlöst varandra, korttidsvikariat, märkliga uppdrag, arbetslöshet och dess raka motsats. Typ, de gånger jag tyckt att ”14 timmar per dag är väl rimligt att jobba”. Mycket glädje och lite ångest. Så som livet ska vara helt enkelt.

Det senaste året tar dock alla priser vad gäller förändring. Eller, ska vi vara helt ärliga så får vi nog ta och backa bandet till sommaren 2018 då vi gemensamt i familjen valde att fatta beslutet att börja leta efter en sommarstuga – en plats där jag skulle kunna odla och Daniel skulle få leka lantis. Typ, måla fasaden och gå i arbetsbyxor. Sagt och gjort, vi gav oss ut på marknaden och fastnade till slut för ett ”riktigt hus” några mil utanför Växjö, en gammal skola från 1864. Det kliade i fingrarna, jisses vilket projekt. Dessutom med fiber indraget. Stadsbor skulle vi självklart förbli, vad annars. Tänkte vi då. Sen hände livet igen.

Den 10 april 2019 kom min lilla ”hoppsan”, världens vackraste och mest underbara unge. För någon som egentligen aldrig planerat att skaffa barn så blev det ju en liten chock. Om vi ska uttrycka oss milt. Då var det skönt att ha sitt sommarprojekt, ett hus på landet där grannarna slapp höra kolikpaniken och där jag utan större problem kunde känna mig bekväm i att glida runt i nerspydda mjukiskläder.

Men. Vem tusan vill flytta in i en trea på 65 kvadrat efter en sådan livsomställning? Ja, inte ville vi det i alla fall. Så, för att sammanfatta händelserna det senaste året så: Barn, hus på landet, lägenhetsförsäljning. Och en hund till. Bullen heter han för övrig, om någon skulle undra. För den som undrar så kan jag uppmana till lugn. Denna blogg kommer få sin beskärda del av bilder på mexikanska nakenhundar i udda situationer.

Så. Efter elva månaders föräldraledighet är jag nu tillbaka som frilans igen. Inget är sig likt – jag bor på landet med allt vad det innebär, jag har en liten ”mini-me” vid namn Evan och har således lite annorlunda prioriteringar. Samtidigt är allt som förut. Jag vill jobba, skriva och vara mig själv. Utvecklas, träffa spännande människor och hitta nya konstiga uppdrag.

Det här, min hemsida och min blogg, är första steget. Här kommer ni att kunna följa min underbart ovanliga vardag som egenföretagare. En egenföretagare som älskar att skriva, odla och helt enkelt vara sig själv. En ganska märklig vardag. Helt enkelt. En frilansares vardag.

En frilansares vardag

Du har nu hittat hem till en mångfacetterad frilansare med lång erfarenhet av att skriva, fotografera och kommunicera. Här på min hemsida beskriver jag min alldeles underbart ovanliga vardag, helt enkelt, en frilansares vardag.

Skribent

Anna-Stina Stenbäck

– frilanstjänster från de småländska skogarna

Följ mig på Sociala Medier

Scroll to Top